Stor och liten !
Bästa byxan i retro stil en liten 62-68 och en större 86-92
...har dålig dagar så det händer inte så mycket.
Jag tycker det är så roligt med det här men ibland får jag smaka...så obeskrivligt trött jag är, har ont.
Det är som med ett batteri, om man bara laddar lite så fungerar det en stund men laddar ur fort och då finns inget mer kvar. Glädjen ger en extra puff ! Men det är svårt att göra lagom när jag är över gränsen redan när jag börjar. Inge kul! Jag har EDS och ibland när jag inte mår såhär så drömmer jag mig bort tror jag.
Drömmen är ju att kunna jobba med att sälja kläder men jag får hålla det på hobby nivå och
försöka knåpa i min takt...men det är såååå svårt när jag vill leva upp tillförväntningarna hos
andra. Jag VILL ju det här. Och det är så jättekul när alla som köper blir glada över det jag gör.
Jag föddes ju inte med en dröm att vara förtidspensionerd...jag är fylld med fina färger och skapar kraft.
Naturligtvis är den drivkraften bra för att ta sig fram här i världen men...dåliga dagar blir jag ledsen och samtidigt rädd...tänk om jag skulle ha detta som inkomstkälla och inte kroppsligen klara av det.
Men "bra" dagar är jag lite stöddigare i mina tankar och går lite på ett glädje rus över att jag är nöjd med mina
skapelser. Och tänk om jag inte hade kunnat sy alls...nä, någonstans är jag väl tacksam ändå att jag inte har det ännu värre.
Har kollat med försäkringskassan och skattemyndigheterna också...vill ju att det ska gå rätt till. Jag får ju absolut INTE hamna i den sitsen att jag gör fel...iochmed att jag är så dålig redan när jag börjar med mitt knåpande så är jag orolig att någon ska tro att jag är piggare än vad jag är och misstro mig ...jag tycker det är så kul så jag pressar mig till det yttersta verkligen. Ibland är jag het vimsig i skallen. Men som i dag och några dagar just nu får jag i princip bara andas mig igenom.
Det blev ett allvarligt inlägg denna gång...men vänta bara , snart kommer det åter lite kraft och hopp...färgerna finns ju redan.
Kram på er !
...har dålig dagar så det händer inte så mycket.
Jag tycker det är så roligt med det här men ibland får jag smaka...så obeskrivligt trött jag är, har ont.
Det är som med ett batteri, om man bara laddar lite så fungerar det en stund men laddar ur fort och då finns inget mer kvar. Glädjen ger en extra puff ! Men det är svårt att göra lagom när jag är över gränsen redan när jag börjar. Inge kul! Jag har EDS och ibland när jag inte mår såhär så drömmer jag mig bort tror jag.
Drömmen är ju att kunna jobba med att sälja kläder men jag får hålla det på hobby nivå och
försöka knåpa i min takt...men det är såååå svårt när jag vill leva upp tillförväntningarna hos
andra. Jag VILL ju det här. Och det är så jättekul när alla som köper blir glada över det jag gör.
Jag föddes ju inte med en dröm att vara förtidspensionerd...jag är fylld med fina färger och skapar kraft.
Naturligtvis är den drivkraften bra för att ta sig fram här i världen men...dåliga dagar blir jag ledsen och samtidigt rädd...tänk om jag skulle ha detta som inkomstkälla och inte kroppsligen klara av det.
Men "bra" dagar är jag lite stöddigare i mina tankar och går lite på ett glädje rus över att jag är nöjd med mina
skapelser. Och tänk om jag inte hade kunnat sy alls...nä, någonstans är jag väl tacksam ändå att jag inte har det ännu värre.
Har kollat med försäkringskassan och skattemyndigheterna också...vill ju att det ska gå rätt till. Jag får ju absolut INTE hamna i den sitsen att jag gör fel...iochmed att jag är så dålig redan när jag börjar med mitt knåpande så är jag orolig att någon ska tro att jag är piggare än vad jag är och misstro mig ...jag tycker det är så kul så jag pressar mig till det yttersta verkligen. Ibland är jag het vimsig i skallen. Men som i dag och några dagar just nu får jag i princip bara andas mig igenom.
Det blev ett allvarligt inlägg denna gång...men vänta bara , snart kommer det åter lite kraft och hopp...färgerna finns ju redan.
Kram på er !
Kommentarer
Postat av: Maria
Förstår precis hur det kan vara.
Många styrkekramar!
/Maria
Postat av: Karolina
Tack...kramen behövs./Karolina
Trackback
