ESTER & KONRAD

Pepparkaks brun och lite tomteröd !

Den här brallan har man ju sett i tusen varianter. När vi fick vårt första barn -95 var det bara Po.p som hade dem.
Jag började sy till henne efter att jag insett vilken smart byxa det är. Lång användningstid och perfekt passform.

De här ska lillemannen få vara fin till jul i och alla andra dagar...kanske blir det en tröja till ?
Baktill ESTER & KONRAD märket som passade så fint till färg kombon.

Manchesteroverall med lätt vaddering och fleece.Träknappar och liten dragkedja i sidan.



Manchesteroverall för alla årstider med avtagbart teddy foder.

Efter nästan 4 veckors stora problem med min nacke och därmed huvudvärk samt konstigheter utöver det
vanliga kände jag att det var dags igen...att knåpa ihop något.

Luvan är här..."rödluvan" kanske just den här men är fin i alla tänkbara färger. Den kan man ju även tänka sig i trikå...fleece kan funka också.





Stutmössorna blev som karameller den här gången.





Sen blev det en pytte,pytte till en nyfödd i brun fleece med klar grön insida. Det ryms bara en tryckknapp under hakan.




Nu är det bara att hålla tummarna att jag inte behöver vara så dålig i kroppen som jag varit. Jag har bara suttit små stunder vid maskinerna...hoppas det funkar!

Sydda i elastisk babycord . Fodrade med trikå. Mysiga,underbara färger som jag gillar. De sitter åt en aning över magen så där fint. Mönstret har jag knåpat ihop själv.

Vi är alla olika men också lika vi som har EDS. Vi kan vara olika drabbade av vår funktionsnedsättning. Vi kanske får olika mycket tillgång till hjälp och hjälpmedel. Det finns olika typer av EDS och min typ är hypermobilitetstypen som betyder att man är överrörlig, har mycket smärtor och är väldigt trött . Jag tar inte upp om de andra typerna i bloggen. Här kommer lite texter ifrån EDS föreningens sida ,kanske lite mer allmänt om EDS då.

Ehlers-Danlos syndrom är en grupp ärftliga bindvävsförändringar som karakteriseras av att hud, leder, ligament och blodkärl får en ändrad struktur.

Symtomen, överrörliga leder, ömtålig och övertänjbar hud, blåmärken och andra blödningar samt bindvävsknölar, kan variera mellan individer och inom familjen. Detta gör att det är svårt att ställa diagnosen. Med den nya klassificeringen kan det dock bli lättare.

Personer med EDS har ofta kronisk, progressiv smärta

Vid den allvarliga formen, vaskulär typ, finns svagheter i de stora blodkärlen och i inre organ, vilket kan ge livshotande bristningar.

Syndromet finns hos alla folkslag i hela världen och uppskattas till en på 5000 invånare, svenska siffror finns ännu inte.

Hypermobilitetstypen (tidigare typ III)

Finns:
huden är övertänjbar och/eller mjuk, sammetsliknande; generell överrörlighet

Finns ibland:
återkommande luxationer/subluxationer; kronisk värk; finns i familjen

Överrörlighet

Beighton m.fl. publicerade 1969 en översikt av överrörlighet och dess koppling till långvarig smärta i muskler och leder. I denna beskrevs det poängsystem (Beightonskalan) som idag används internationellt för att mäta överrörlighet.

Smärta

Personer med EDS har ofta kronisk, progressiv smärta i muskler, lednära vävnader samt nervvävnader; smärta som är svår att behandla på konventionellt sätt med mediciner eller sjukgymnastik. De olika typerna av smärta som personer med EDS har drabbar olika delar av kroppen, har olika intensitet och prognos.

På grund av den konstanta muskelspänning som blir följden av överrörliga instabila leder, blir det en snabb uttröttning av muskulaturen vilket i sin tur skapar smärta. Eftersom muskelspänningen inte får en chans att avta sprider sig smärtan vidare i en slags ond smärtspiral.

Den smärtproblematik som många brottas med är så invalidiserande att den avsevärt nedsätter funktionsförmågan vad avser arbete, livsföring , sociala aktiviteter och livskvalitet.

Ingen visste att jag hade EDS när jag växte upp. Ingen visste ens vad det var eller att det fanns. En liten jag kämpade i skolan med uppgifter,gymnastik och friluftsdagar. På fritiden när jag var mellan kanske 9-16 år så simmade jag och tävlade ibland. Jag minns att jag slet upp något som gjorde så ont i revbenen när jag skulle tävla...säkert blev det en låsning i bröstryggen då. Jag vevade på där i vattnet trots stor smärta och konstigt nog hamnade jag ändå ofta på pallen. Inte alltid som etta men ändå. Jag hade en jättetjock fläta av mitt långa hår...den var jämntjock hela vägen...det var tungt att sköta om den .Tvätta och torka,kamma ut och fläta vid varje träning. Ändå var den blöt...men vacker!

I skolan kämpade jag på precis som alla andra,hade samma krav på mig som andra för de trodde ju att jag var som vem som helst. Jag hade fina betyg i skolan fast jag hade det jobbigt speciellt inombords. Alla krav blev nog förmycket när jag egentligen inte hade ork. Benen värkte ofta . Ryggen drog jag till första gången hos chiropraktiker när jag var 9 år.
På gymnastiken trodde jag att jag skulle dö...min kropp får ju jobba 3ggr mer än "normala" personer bara för att hålla igång en vanlig dag. Huvudvärken dundrade , jag fick hög puls och det smakade blod i munnen. Var sist om vi skulle springa eller gå i skolan. I gymnasiet på sista terminen var jag inte med på gymnastiken ,skulle gå en sväng istället,det var ju lika besvärligt. Jag behöll mitt betyg ialla fall.

Jag gick undersköterska-skötare inom psyk på gymnasiet . På universitetet läste jag till förskollärare.Jag fick efter det fast heltidstjänst som undersköterska på ett sjukhem nära där jag bodde. Jobbade...var sjuk...chiropraktiker osv.
Handlederna fick jag på plats själv när de hamnade fel. Jag minns att jag var så otroligt trött på rapporten vi fick där på morgonen kl 7. Men jag trodde ju att alla var så trötta men det var de nog inte. Det var mycket att gå och med min värk i ben och fötter så fuskade jag ibland med att åka med diverse hjälpmedel som vi använde till de gamla.

Mina etiketter har kommit...så fint att hänga på de kläder som lämnar huset !
Mina  fyra underbaringar är med på ett hörn också.

Sååå nöjd jag blev med strutarna i velour. Jättemysiga blev de. Lilla nyfödda Elmer ska få den randiga pyttiga...den blev så söt !





Den här i svart och röd velour ska nog ut på Tradera tror jag. Hel fräsig blev den.



Den här specialaren har idag skickats till M som jag är faster till. Blir bra till svart overall.




Min äldsta fick bara nog idag. Städade undan i rummet som minstingen ska få. Jag skulle ha ett syrum var det tänkt. Så blev det också. Förut har jag sytt i köket och det är ju opraktiskt då vi är många i familjen. Nu står mina maskiner framme och jag har plats att klippa till på sidan om. I och försig på trädgårdsbordet men det får duga så länge,det är ju stort i alla fall. Tack för det pussunge!

När jag var liten hade jag den otroliga förmånen att få vara nära mina morföräldrar dagligen. Vi bodde dörr i dörr hela min uppväxt. De betydde så mycket för mig och gör det ännu ...men nu bär jag dem inom mig i hjärtat. Min mormor Märta dog 1991 och min morfar Fritz 2006. Det är bara varmt och mycket glädje,omsorg och kärlek i mina minnen och tankar omkring dem.  Ovärderligt...önskar att alla barn kunde få ha det så i sin barndom.Jag älskar dem så mycket! Mitt eget namn har jag efter mormors mamma. Ester & Konrad är min morfars föräldrar. Det är så gulliga namn tycker jag och med min känsla bakom så kändes det det bra att ha det på de kläder jag skapar.

Det här är STRUTMÖSSAN ...med tryckknapp eller knytband. Till vår äldsta gjorde jag flätor av fleecen som hängde ned. Kan man ju tänkas sy i fleece,trikå eller velour...fint! Egendesignade såklart!
Ser ut som karameller tycker jag med de fina kontrastfärgerna.