Min funktionsnedsättning...EDS...då var jag ovetande.

Ingen visste att jag hade EDS när jag växte upp. Ingen visste ens vad det var eller att det fanns. En liten jag kämpade i skolan med uppgifter,gymnastik och friluftsdagar. På fritiden när jag var mellan kanske 9-16 år så simmade jag och tävlade ibland. Jag minns att jag slet upp något som gjorde så ont i revbenen när jag skulle tävla...säkert blev det en låsning i bröstryggen då. Jag vevade på där i vattnet trots stor smärta och konstigt nog hamnade jag ändå ofta på pallen. Inte alltid som etta men ändå. Jag hade en jättetjock fläta av mitt långa hår...den var jämntjock hela vägen...det var tungt att sköta om den .Tvätta och torka,kamma ut och fläta vid varje träning. Ändå var den blöt...men vacker!

I skolan kämpade jag på precis som alla andra,hade samma krav på mig som andra för de trodde ju att jag var som vem som helst. Jag hade fina betyg i skolan fast jag hade det jobbigt speciellt inombords. Alla krav blev nog förmycket när jag egentligen inte hade ork. Benen värkte ofta . Ryggen drog jag till första gången hos chiropraktiker när jag var 9 år.
På gymnastiken trodde jag att jag skulle dö...min kropp får ju jobba 3ggr mer än "normala" personer bara för att hålla igång en vanlig dag. Huvudvärken dundrade , jag fick hög puls och det smakade blod i munnen. Var sist om vi skulle springa eller gå i skolan. I gymnasiet på sista terminen var jag inte med på gymnastiken ,skulle gå en sväng istället,det var ju lika besvärligt. Jag behöll mitt betyg ialla fall.

Jag gick undersköterska-skötare inom psyk på gymnasiet . På universitetet läste jag till förskollärare.Jag fick efter det fast heltidstjänst som undersköterska på ett sjukhem nära där jag bodde. Jobbade...var sjuk...chiropraktiker osv.
Handlederna fick jag på plats själv när de hamnade fel. Jag minns att jag var så otroligt trött på rapporten vi fick där på morgonen kl 7. Men jag trodde ju att alla var så trötta men det var de nog inte. Det var mycket att gå och med min värk i ben och fötter så fuskade jag ibland med att åka med diverse hjälpmedel som vi använde till de gamla.

Kommentarer
Postat av: Carola

Hej! Hittade din blogg via dina Tradera-saker. Tycker att strutmössorna är jätteläckra! Min sambo har också EDS, så jag vet på ett ungefär vad du går igenom. Han har inte lyckats hitta någon läkare som kan tillräckligt om sjukdomen heller. Han har fått diagnos, men får ingen mer hjälp, inga hjälpmedel osv. Som anhörig som måste se på när min älskade lider blir jag oerhört frustrerad. Jag hoppas att den här sjukdomen blir mer uppmärksammad. Har något av dina barn fått EDS? Vi fick en dotter i juni, men som tur är så verkar hon ha sluppit sjukdomen, vilket vi förstås är oerhört tacksamma för. Vi kanske träffas, för jag tänkte bjuda på din kjol och ett par tröjor, om jag vinner dem så vill jag hemskt gärna komma och hämta dem, så jag slipper portokostnaden - jag bor också i Umeå nämligen.

2007-11-14 @ 08:37:53
URL: http://bokmamman.blogspot.com
Postat av: agneta

Hej där!!!

Jag vill gärna ha kontakt med människor som vet lite om EDS.. Såå skriv gärna en rad.

Har inte ännu någon diagnos, men många aha uplevelser.. hälsningar Agneta

2008-10-02 @ 19:20:58
Postat av: Skrutten

Hej tänk att jag hittade hit av en hel slump. Jag har nyligen startat en blogg om och med oss eds:are. Tänkte att jag skulle lägga till dig på min sida om det går bra. titta in hos mig om du vill.

http://edslivet.bloggo.nu/

2011-05-06 @ 15:43:18
URL: http://edslivet.bloggo.nu/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0