Verkligheten....
Jag har funderat och kommit fram till ett stort jättesvårt beslut.
Som ni kanske vet? Så har jag ett funktionshinder som heter Ehlers Danlos syndrom.
Jag har oerhört mycket värk och är trött. Tänk att jag har det så fast det inte ens syns på mig utåt.
Jag har i några veckor velat fram och tillbaka om hur jag vill göra med ESTER & KONRAD.
Just nu är det ytterligare 3 affärer som vill beställa av mina kläder...precis det som jag så väldigt gärna önskar.
Samtidigt som detta underbara händer så säger min kropp. NEJ !
Jag har gråtit blod...jag har ett funktionshinder och måste acceptera det för att jag ska hålla ihop som
person, klara av mina barn ,familjen och resten av livet.
Detta är bland det svåraste jag gjort i mitt liv men jag måste tacka nej till min stora dröm.
Jag fortsätter att sy i den takt jag orkar med...men att jag skulle kunna säga upp min pension och leva på
att sy...jag är så ledsen...det kommer inte att gå. Inte nu iallafall.
Hoppas jag ändå får lagom med roliga mindre beställningar från er...fast jag berättar hur illa det egentligen är.
Kram Karolina
Hej!
Å, jag blir så ledsen när jag läser ditt inlägg. Men samtidigt finns något positivt - tänk så roligt att så många uppskattar det du gör. Även om du inte kan leva på det fast du skulle vilja, kanska du kan glädjas åtminstone lite åt det?
Stor kram och lycka till!
Du gör rätt! Mår man inte bra finns det ingen dröm i världen som är värd att offra sig för. Hälsan går först!
Modigt av dig att gå ut med hur du FAKTISKT mår.
thea och Syster blå : Tack.../Karolina
Jag tänker på dig!!! Fy så orättvist!! Men som de andra redan påpekat så gör du givetvis rätt!! Stort lycka till med all aömnad och alla beställningar framöver!! :-)
Kram!
Hej! Ska försöka skriva några rader medans tårarna rullar från min kind (gravid och lite extra känslig). Jag tycker absolut att du gör rätt i att lyssna på din kropp. Din familj är det värdefullaste du har, allt det andra vi har i livet får vi se som en extra bonus. Om du gör det i din takt, mår både du din dröm bra av. För hur som helst, din dröm kan ingen ta ifrån dig...!!
ottopippi: Visst är det orättvist men jag får vara glad att jag ändå kan sy...ibland.
Helén: Gulliga dig...tårar här med...du har alldeles rätt.
/Karolina
Vad tråkigt att höra att din sjukdom begränsar dig så. Man vill ju kunna välja sina vägar själv i livet. Kramar
Väldigt ledsamt! Men bra att du bestämt dig redan nu om du ändå känner att det inte skulle funka. Kanske skulle vara ännnu jobbigare att försöka, men tvingas avbryta. Och beställningar kommer du garanterat få ändå, du gör ju jättefina kläder!
Kram
Förstår verkligen hur du känner det! Men det behöver väl inte vara ett slutgiltligt beslut? Acceptera att du inte orkar JUST NU men fortsätt dröm om framtiden. Så gör iallafall jag. Även om man inte kan leva på det så tillför det så mycket glädje!
Sköt om dig och försök tänka positivt!
Jag tycker du är så stark som vågar säga stopp när kroppen inte orkar och jag förstår din frustration. Gör det som känns bra för dig, tänk på att du har underbara barn som behöver en mamma som mår bra och en massa människor som inspireras av din fina blogg.
Kram på dig!
Men vad bra ändå, att du tagit ett beslut! Det är ju tokjobbigt att vela fram och tillbaka, jag vet, jag har ju också en sjukdom som gör att jag måste begränsa mig....och oj så svårt det är att säga stopp! Massor av kramar till dig/ Linn
jag instämmer med resten av gänget. bara tanken på att såååå många tycker om det du gör måste kännas tillfredställande, även om det är tråkigt att du inte kan utveckla din verksamhet. jag tycker att du gör helt rätt i att lyssna på hjärtat och kroppen.
Kram till dig och ditt beslut
Maria, Skaparstigen, Maria, Laura, Linn, Sarah Nakiito:
TACK ni underbara syvänner! Gråten är nära just nu hela tiden känner jag...men visst...jag har mycket att vara tacksam för ändå trots allt.
Det går ju inte att bara gå på tjurighet , tillslut är det stopp och jag får bara finna mig i det.
Skickar kramar till er alla tillbaka...känner mig rörd över vilket stöd det finns bland alla er med symaskiner,virknålar och annat pyssel.Tack,igen! /Karolina
Skickar lite styrkekramar till dig, Karolina, även om du är oerhört stark redan, det visar du med ditt beslut att sätta familjen och din egen hälsa före dina drömmars mål. Men usch vad livet kan vara orättvist ibland. Njut av det som finns runt dig, det du klarar av att sy och din familj och andra nära och kära ...
Kram Sara
Stor kram och ta hand om dig!
Tack för en mysig lunch idag! Jag har provat att baka eget gott bröd med linfrö och russin. Blev riktigt bra...
Jag tänker på att varje dag har någonting fint med sig, även när det känns dystert. Och ljusglimten idag är att INGEN kan baka lika god kladdkaka som du....
Kramis syrran
Ett Tu Tre:
Just nu känns det inte alls bra, men jag förstår hur du menar.../K
carina:
Tack snälla! Det är ju egentligen inget nytt som drabbat mig. Dålig har jag ju varit hela tiden men
nu har jag tjurat på utan att lyssna på signalerna alldeles för länge./K
Syrran: Va...finns det något jag kan baka bättre än du? Tack själv du för idag. /Större syrran
Jag tycker du är stark som hållit ut såpass länge, men man måste ta vara på sig själv och sin familj. Drömmen behöver ju inte försvinna för att du inte kan utföra den, ger du upp hoppet så kommer må ännu sämre. Fortsätt i den takt som du känner att du klarar av så kommer du nå toppen oavsett hur lång tid det tar. Du är en stor inspirationskälla, Tack Karolina!
Styrkekramar Emma
Emma: Underbara dig...stor kram. /Karolina
Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg! Jag kan ju inte fullt ut förstå hur jobbigt detta är för dig, men jag förstår att det är oerhört tufft att acceptera att du inte orkar allt du vill. Men jag uppskattar allt fint du syr och hoppas att du i alla fall orkar sy lite då och då. Men din hälsa kommer såklart i första hand! Lycka till och jag tänker på dig.
Linnzan :Vad du är gullig...Tack./Karolina
Hur är det med dig, vännen? Ville bara säga att jag tänker på dig och hoppas att du kommer fortsätta att då och då visa dina fina alster här på bloggen.
Kram Maria
Maria : Du är så gullig...jo,det är jobbigt ...jag har ju inte valt att födas med värk. Det hade ju varit lättare om jag inte varit en kreativ person.
Kram Karolina
Usch vad tråkigt!! Förstår att det måste vait ett svårt eslut, man vill så gärna, men man vet att det inte kommer att funka.... Men, du måste sköta om dig själv, det är viktigast av allt. Kreativiteten finns kvar, rikta den mot dig själv och dina barn istället. Kramar från Doris
Doris Daisy :Herre gud vilken kula du har där fram...vad spännande ;-). Jo,det är tråkigt och jobbigt att liksom bli tvingad att inte kunna göra som jag vill...fast jag vet att jag kan...bara kroppen inte gjort så ont. Kram Karolina
hej! på http://syswaparna.wordpress.com/ är det lite byten titt som tätt :) det är där jag är med i mönsterbyten och även halloween-swap har jag gått med i. det blir snart fler byten som går i gång, kolla där :) hoppas du har det lite bättre nu! har fått MYCKET beröm för de fina kläderna jag (isak) fick av dej :) heldressen tänkte jag han skulle ha på dagiskortet men det har jag kanske redan sagt ;)
kram på dej!
Hej. Jättestarkt av dig att ta detta beslut. Jag har en syster med ständig värk så jag ser ju hur hon har det och det är inte lätt. Men, som någonannan också skrev så kan ingen ta din dröm ifrån dig. Jag håller tummarna för dig. Hoppas att du snart kan få uppfylla din dröm....
Lycka till, tänker på dig.
Kramar Cecilia.
