Tunika a´la singoalla !

Japp...det blev en tunika ! Har sugit lite på den karamellen...och den blev ju riktigt bra.
I storlek 110-116 åt vår lilla Pingla. Hon fick ett par nougat färgade tights till och de är också 110-116. Aningens stora då hon håller på att växa ur 104 precis.

Tunikan är i Eisers underbara finribb och tightsen i deras muddväv med lycra. Mjukt och fint.
Diti ville också vara med på bild...han har ju vanan att "modella".


image375







Jag är inte så pigg just nu...kroppen håller inte för min tjuriga vilja. Känner mig ledsen och kroppen protesterar riktigt mycket mot att jag pressar mig till det yttersta. Härom dagen var lilla Pinglan på ett lekland här i stan och jag satt ca 2,5 timma och väntade.
Började må lite illa och blev yrslig...till slut fick jag svårt att andas. Inte kul ! Innan vår Pingla kom hade jag som det heter smällt in i den berömmda väggen minst sagt. Dessutom hade jag framför mig att förstå mitt funktionshinder.
Jag är ju inte född till att vara förtidspensionerad...jag är fylld med fina färger som som det kraftfullt sprakar om.

Men min kropp har ett funktionshinder...Jag känner även sedan ett tag av hjärtklappningar och kinderna glöder liksom...svettas lätt. Jag håller nog på att bränna ut mig totalt för att jag VILL så gärna det här med mina kläder.
Det är ju så roligt och fast jag absolut inte har ork över så ger det mig glädje..

Men nu i några dagar har det nästan vänt sig i magen vid tanken på att ha press på mig när det gäller att sy.
Och jag vill absolut inye tillbaka till hur jag under ca 2 år mådde innan Pinglan kom.
LAGOM...lagom är sååå svårt för mig. Jag är ju över min trötthetsgräns redan innan jag gör något.
Nu nästan ryggar hela min kropp tillbaka inför symaskinen och alla underbara tyger...samtidigt som jag bara vill lite...lite en stund ialla fall...

Jag har ju möjlighet att ha ett litet pyssel på sidan om när det gäller försäkringskassan men jag mår faktiskt dåligt över att jag är så rädd att bli misstrodd av dem. Min integritet blir liksom almänn bara för att jag har pension.

Drömmen är ju att kunna leva på det här men HUR sjutton skulle det gå till ????
Att bara hålla det på hobby nivå är ju det som är mest realistiskt men det är som att jag inte riktigt vill acceptera att det i verkligheten är så. Eller handlar det bara om en bekräftelse från alla som tycker om kläderna jag gör????
Känner ju att det är så roligt att få höra alla glada kommentarer. Jag vill ju att kläderna ska vara omtyckta.

Jag har ett gäng byxor som ligger här hemma...får se om de kommer på Tradera i dag eller imorgon.
Nu kanske jag är i en sämre period och bara jag får vila igen mig lite så är jag på ett positivare humör. Hoppas jag !

Jag VILL...så MYCKET med alla mina inneboende färger...stackars min lilla kropp som inte har ork med mig. Men jag älskar den... och hoppas jag under mitt liv lärt mig så mycket om vad mitt liv innebär så att jag kan ta hand om och sköta om mig själv på samma sätt som jag gör med andra.

Kommentarer
Postat av: Maria

Gör mig ont att läsa hur du mår just nu. Har du liksom jag smällt in i väggen en gång så känner du ju igen alla varningssignaler. Vila och försök fokusera på något annat ett tag så blir det snart bättre.
Styrkekramar!

2008-04-01 @ 22:08:49
URL: http://mysungar.blogg.se
Postat av: Maria

Glömde skriva att din singoalla blev jättefin!

2008-04-01 @ 22:11:38
URL: http://mysungar.blogg.se
Postat av: Broder

Kramen!

2008-04-02 @ 18:29:51
Postat av: Karolina

Maria: Tack för dina värmande ord...blir grinfärdig /Karolina

Broder: Tack lillebror...du är en underbaring! /Karolina

2008-04-02 @ 20:01:19
URL: http://esterochkonrad.blogg.se
Postat av: Syrran

Här kommer kramen nr 2, och pussen såklart!

2008-04-02 @ 20:49:53
Postat av: Karolina

Gulle syrran Tack ! /Karolina

2008-04-02 @ 21:30:39
URL: http://esterochkonrad.blogg.se
Postat av: Elisabeth

Hej! Tack för ditt inlägg på min blogg. Läser ditt senaste inlägg och förstår delvis vad du går igenom, jag gick själv in i väggen för ett år sen. Fick diagnosen utmattningsdepression vilket var en lättnad då jag trodde jag höll på att tappa förståndet med social fobi och annat konstigt som kroppen strejkade med. Det är kämpigt att vilja mycket men inte orka och svårt att hitta en balans som fungerar i framtiden. För mig är också sömnaden ett sätt att komma tillbaka, hitta en balans. Lycka till=)

/Elisabeth, rättvisa barn

2008-04-03 @ 13:30:51
URL: http://www.rattvisabarn.blogg.se
Postat av: malin

Singoallan blev ursnygg! Och vart har du hittat den randiga velouren? Så läckert!

2008-04-03 @ 13:38:33
Postat av: Karolina

Elisabeth: Tack för att du delar med dig. Jag tror inte riktigt att jag smällt in i väggen igen men jag balanserar på gränsen. I min vardag gör jag ju det med 4 barn ,mitt funktionshinder och en tjurighet som är för bra för mitt eget bästa då det gäller tex att sy eller genomföra andra projekt.

malin: om du mailar mig på adressen längst upp på bloggen så kan jag förmedla kontakt om du är intresserad. /Karolina

2008-04-03 @ 15:42:43
URL: http://esterochkonrad.blogg.se
Postat av: Lucia

All kredit till dig att du orkar. Hoppas att sy och att ha så underbara barn kan ge en styrka. Jättefina kläder gillar klänningen den är underbar, så häriga färger. Jättefin blogg, det var ett tag sedan jag var här. går det bra om jag länkar till dig.

2008-04-03 @ 23:18:04
URL: http://uplandsgarden.blogg.se
Postat av: Karolina

Lucia: Absolut att du får länka...jo,visst blev den fin min debut tunika. /Karolina

2008-04-04 @ 09:34:29
URL: http://esterochkonrad.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0