Svårt att förklara så andra förstår...
Jag har sytt sedan jag var 7 år gammal.Det började hos min kompis Linda i hennes mammas syrum.Där fick vi (nästan) skapa fritt.Jag sydde redan då dock kläder och babykläder som var fullt användbara fast jag var så liten.
När jag som tonåring fyllde år en gång...minns inte vilket år.Då köpte min mormor Märta en egen symaskin åt mig.En sån som var i grön metallic,märket var Husqvarna.Innan dess hade jag mest lånat hennes som var likadan.Under den här tiden träffade jag min blivande man...vi var bara 13 och 14 år då!
Jag sydde åt alla som jag kände som hade barn...sålde ibland också.
1995 föddes vårt första barn en flicka...redan innan hon kom fanns en garderob med kläder uppsydda .Hon var så efterlängtad.
1997 kom en liten syster som även hon fick nya kläder av sin lyckliga,lyckliga mamma.De första hon fick på sig var ett par lila sparkbyxor med fot ,storasyster fick likadana med mudd.Tyget köpte jag på Kalikå.
Men jag var så dålig i min rygg efter att lillasyster kommit.Kunde nästan inte gå,sitta eller ligga.Jag fick efter ca 10-11 månader diagnosen EHLERS DANLOS SYNDROM. (hypermobilitetstypen).Det är en bindvävssvaghet som gör att jag är överrörlig i alla leder i kroppen.Har mycket värk i hela min kropp och är väldigt trött eller blir lätt helt slut.Min kropp använder 300% mer kraft på en dag bara för att jag finns och rör mig än "en normal" person gör.Har delvis rullstol,elrulle .Jag är förtidspensionerad pga min funktionsnedsättning.Det är osynligt om man ser mig,ingen skulle tro att jag har det så.
Det här innebär att jag är mamma på mitt sätt,för att klara en dag med mina underbara barn.De är min glädje.Jag har velat ha dem,även om det skulle innebära att jag skulle få krypa efter golvet.(Svårt för andra att förstå)
2003 föddes den lilla ängeln jag haft imagen.En liten flicka.Så älskad av hela familjen.En filt och några plagg fick hon också .
2006 kom lillebror...tänk,att jag skulle få en liten pojke också.Så mysigt! Jag är så lycklig...
Nu kom även min lust att sy igen...men orken och värken är precis likadan. När jag har gjort något så får jag även räkna med (oftast) att få ont i kroppen några dagar eller dunderhuvudvärk.Det är inte kul!
Jag VILL skapa...men kroppen orkar inte så mycket åt gången. Jag är ju redan över gränsen redan när jag börjar..suck.
Men i mig finns en dröm att ha ett eget märke...Jag kan ju sy och folk gillar det jag sytt.Men jag kan ju inte jobba med det för min kropp håller inte...inget att lita på alls.
ESTER & KONRAD är mitt märke iallafall.Och jag önskar att jag kan ...ibland ändå.Helst skulle jag vilja sy och sälja mina kläder och ev trycka tröjor som passar till.Gjorde lite tryck när våra äldre barn var små.
När jag som tonåring fyllde år en gång...minns inte vilket år.Då köpte min mormor Märta en egen symaskin åt mig.En sån som var i grön metallic,märket var Husqvarna.Innan dess hade jag mest lånat hennes som var likadan.Under den här tiden träffade jag min blivande man...vi var bara 13 och 14 år då!
Jag sydde åt alla som jag kände som hade barn...sålde ibland också.
1995 föddes vårt första barn en flicka...redan innan hon kom fanns en garderob med kläder uppsydda .Hon var så efterlängtad.
1997 kom en liten syster som även hon fick nya kläder av sin lyckliga,lyckliga mamma.De första hon fick på sig var ett par lila sparkbyxor med fot ,storasyster fick likadana med mudd.Tyget köpte jag på Kalikå.
Men jag var så dålig i min rygg efter att lillasyster kommit.Kunde nästan inte gå,sitta eller ligga.Jag fick efter ca 10-11 månader diagnosen EHLERS DANLOS SYNDROM. (hypermobilitetstypen).Det är en bindvävssvaghet som gör att jag är överrörlig i alla leder i kroppen.Har mycket värk i hela min kropp och är väldigt trött eller blir lätt helt slut.Min kropp använder 300% mer kraft på en dag bara för att jag finns och rör mig än "en normal" person gör.Har delvis rullstol,elrulle .Jag är förtidspensionerad pga min funktionsnedsättning.Det är osynligt om man ser mig,ingen skulle tro att jag har det så.
Det här innebär att jag är mamma på mitt sätt,för att klara en dag med mina underbara barn.De är min glädje.Jag har velat ha dem,även om det skulle innebära att jag skulle få krypa efter golvet.(Svårt för andra att förstå)
2003 föddes den lilla ängeln jag haft imagen.En liten flicka.Så älskad av hela familjen.En filt och några plagg fick hon också .
2006 kom lillebror...tänk,att jag skulle få en liten pojke också.Så mysigt! Jag är så lycklig...
Nu kom även min lust att sy igen...men orken och värken är precis likadan. När jag har gjort något så får jag även räkna med (oftast) att få ont i kroppen några dagar eller dunderhuvudvärk.Det är inte kul!
Jag VILL skapa...men kroppen orkar inte så mycket åt gången. Jag är ju redan över gränsen redan när jag börjar..suck.
Men i mig finns en dröm att ha ett eget märke...Jag kan ju sy och folk gillar det jag sytt.Men jag kan ju inte jobba med det för min kropp håller inte...inget att lita på alls.
ESTER & KONRAD är mitt märke iallafall.Och jag önskar att jag kan ...ibland ändå.Helst skulle jag vilja sy och sälja mina kläder och ev trycka tröjor som passar till.Gjorde lite tryck när våra äldre barn var små.
